Leveranssäkerheten i elsystemet föreslås ofta lösas med flexibel förbrukning, där delar av förbrukningen görs mer styrbar och används för att balansera variationerna i produktion och konsumtion. Den fråga man då måste ställa sig är hur sårbar denna lösning är ur cybersäkerhetssynvinkel, och om någon, genom att attackera systemen på konsumtionssidan, kan skada elnätet. Det pågår också diskussioner i energibranschen om nyttan och möjligheterna med att skapa energiöar i elnätet. Dessa försörjer elanvändare inom ett geografiskt avgränsat område och kan kopplas ur elnätet vid en krissituation som t.ex. omfattande störningar och nätsammanbrott. Vid ödrift blir effekterna av de ovan nämnda uppkopplade enheterna ännu mer utpräglade, eftersom önätets förmåga att reglera frekvens och spänning och därigenom absorbera störningar är mer begränsad än vid normaldrift.

Projektgruppen har i tidigare forskning funnit fog för oro att en antagonist kan genomföra en cyberattack mot elnätet genom uppkopplade värmepumpar. Nu vill vi i detta projekt öka kunskapen om cybersäkerhet i framtidens flexibla energisystem samt ta fram metoder för att förhindra och försvåra cyberattacker som framförallt är riktade mot elanvändare. Genom att fokusera på ödrift kan vi tydliggöra och konkretisera dessa risker, och ge producenter, nätägare och konsumenter konkreta åtgärder för att öka resiliensen. Det koncentrerade formatet gör alltså riskerna enklare att analysera, förklara och motverka.